Svenska språkkunskaper är inte en förutsättning för ett jobb som tandläkare

tandläkare

Samtidigt som svenska klasser för invandrare är bra och bra, är det bästa sättet att förvärva svenskt flyt och öka integrationen att uppmuntra invandrare att komma in på arbetsmarknaden så snart som möjligt.

Tanken att man först och främst ska få flytande svenska för att kunna arbeta är ett hinder för integration. Språkutveckling och arbete måste ske i tandem.

Regeringen har predikat ambitionen att förbättra SFI-klasserna (svenska för invandrare). Det här är en bra ambition. Men både analfabeter och universitetsutbildade invandrare sitter ihop i samma klassrum och får svensk språkkurser, kan knappast betraktas som en bra utbildning.

Visst är det viktigt att lära svenska om man överväger att bygga en framtid i Sverige. Men är det viktigt att lära sig svenska först? Det vill säga innan integrationsprocessen kan påbörjas? Att döma med uttalandena från de flesta politiska partierna under de senaste åren är svaret ja. En sådan rungande ja, att varje fråga om det skulle betraktas som nära provocerande.

Visst kan det, rent intuitivt, tyckas vara en framgångsrik modell för att föreslå att integrationen är något som sker gradvis. Först måste du lära dig språket, leta efter ett jobb, få ett jobb och betraktas som en integrerad medborgare. Problemet är att modellen inte fungerar i verkligheten. De som förespråkar det arbetar på lokaler som är helt orealistiska, till exempel att du kan lära dig ett språk i klassrummet, som vuxen. Du kan inte.

Förvärvet av ett språk fungerar bäst genom möten och samtal med dem som talar främmande språk som modersmål. Det här är någonting alla vet … i verkligheten.

Hur många har lärt sig franska i flera år i skolan och kan fortfarande inte göra mycket mer än att beställa en restaurangmåltid? Det visas dock att ett år som student eller au pair i, till exempel en fransk familj, arbetar underverk för språkförmåga. Här pratar vi om ungdomar som redan har en fördel när det gäller att lära sig ett främmande språk. En 35-årig står redan inför stora nackdelar.

Arbetet är den bästa vägen till integration. Bortsett från intäkterna och ökningen till självförtroende, ger ett jobb också den bästa möjligheten att lära sig det nya språket. Många argumenterar för att det finns yrken där stark svensk är nödvändig, och det är säkert fallet. Tandläkarexempel är en allmänt citerad i detta sammanhang, men det är långt ifrån alla invandrare som passar denna professionella kategori. Det gäller att kunna förklara för sina patienter de olika behandlingarna, förstå systemen som tandläkare jobbar i och bidra till att skapa en större tillit till yrket som tandläkare. Om det behövs tandimplantat, tandblekning, tandstensborttagning eller liknande så behöver tandläkaren kunna förklara detta.

Det har blivit accepterat att kräva flytande svenska oavsett yrkesanslutning och att utesluta personer från arbetsmarknaden när det inte kan bevisas. Kommunikationsförmåga förvärvas emellertid inte genom tal ensam. Det kräver också vilja att lyssna också – lyssna på dem som försöker göra sig förstådda i brutna svenska.

I en rapport från Sveriges radios Studio Ett-program i april introducerades vi till två irakiska män – Ali och Taha – som båda emigrerade till Sverige 2006. Taha hade gjort exakt “som han skulle göra”, dvs. fördjupat en SFI-kurs och sedan sökt arbete, samt flytta till en mindre stad, men var fortfarande utan jobb fem år senare, trots att han ville arbeta.

Ali hade dock vägrade delta i SFI, vägrade att leva på förmåner och insisterade på att bo i Stockholm. Det visade sig på så sätt också. Ali har aldrig haft förmåner, har jobbat i flera år och driver sin egen närbutik i Östermalm.

Rapporten presenterade ett tankeväckande och berörande porträtt av två personer som hade valt att följa två helt olika vägar mot att etablera sig i sitt antagna land. Medan det inte ger några enkla lösningar, och förklarar ingen särskild agenda, är det en sak klart – SFI har inte varit integreringselixir för någon av männen, och inte heller för deras fruar.

Taha svenskare verkar vara bättre än Ali’s vid denna tidpunkt, men Alis framtidsutsikter att förbättra sin svenska i framtiden kommer sannolikt att vara större än Taha, eftersom Ali har jobb och kommer i kontakt med svenskar varje dag, medan Taha sitter fast i ett system där SFI-kurser är sammanflätade med korta lärlingsplatser och vad han beskriver som “löjliga pratbutikkurser”, där de skär ut bilder och gör collage om Sverige.

Åren går och man kan inte undra, men hur mycket bättre kan Taha svensk och arbetsutsikter bli fast i permanent alienation?

En förändring av attityderna mot språkförmågan hos invandrarna kan inte uppnås genom lagstiftning och direktiv ensam. De krävs emellertid om integration ska ske, för verkliga.

“Talk är silver, tystnad är gyllene” är en fras från tiden till tiden i vårt land, men det låter lite daterat och märkligt. Uttrycket ska istället vara “prata är silver, att lyssna är gyllene”. Då kanske en mentalitet kan utvecklas där arbete och språkförvärv uppstår